Ekonomisk Reform
9 December 2019 kl. 18:53:49 *
Välkommen Gäst. Var snäll och logga in eller registrera dig som ny medlem.

Logga in med användarnamn, lösenord och önskad sessionslängd
Nyheter: SMF - Just installerat!
 
   Startsida   Hjälp Sök Logga in Registrera  
Sidor: [1]
  Skriv ut  
Författare Ämne: Min artikel på Newsmill  (läst 2976 gånger)
Mats39
Medlem
**
Antal inlägg: 26


« skrivet: 9 Juni 2010 kl. 22:36:02 »


Basinkomst, medborgarkonto och nytt penningsystem - det vore verklig grön politik

Framtidens gröna välfärdsstat kan säkert se ut på många sätt, men här föreslås måttlig basinkomst plus en ekoliberal variant av medborgarkonto. Parallellt med detta bör också penningsystemet reformeras. Detta eftersom nuvarande privatiserade banksystem innebär växande skuldsättning på aggregerad nivå år för år, vilket är fullständigt ohållbart. Grön omställning, nödvändigt för miljöns och oljepeakens skull, samt solidaritet med fattiga är också viktigt. Basinkomstens överfinansiering samt penningreform ger resurser till det.


0 millningar0 kommentarerBokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-postFacebookTwitter
delaskriv utFacebookTwitterOm författaren
Jag har intresserat mig för grön politik, ideologi och filosofi i 20 år, basinkomst i 15 år och finansiell ekonomi samt penningreform i 10 år. Har även en magisterexamen i bagaget.
Miljöpartiet har halvt om halv övergett visionen om basinkomst. Det kanske är taktiskt riktigt för tillfället. Men frågan är om det är smart på lång sikt med tanke på att idén tillhör den ideologiska kärnan. Det är också en idé som ligger i debattluften internationellt, inte minst pga det lyckade försöket i Namibia och den uppmärksammade namninsamlingen i Tyskland med drygt 50 000 underskrifter. Dock är frågan komplicerad för de gröna. En nivå på 3000 kr per månad är snarare nyliberalism och en nivå på 9000 kr är snarare socialism. För att det skall fungera bra behövs antagligen något mellanting, och det är därför jag här lanserar nivån 6500 kr per månad. Det gör att människor kan överleva, betala hyran, köpa mat o.s.v. Men det medger ingen lyx. De flesta gröna föreslår lägre nivå för barn och så gör även jag, 2500 kr per månad. Dock föreslår jag, inledningsvis, endast 4500 kr för studenter. Man kan i och för sig laborera med avtagande basinkomst, selektiva komplement, brytpunkter, hävda att det är svårt nog att leva på enbart 8-9000 osv. Men 6500 kr som bastrygghet tillsammans med något komplementsystem ger en rimlig avvägning mellan trygghet, jämlikhet, tryck på enskilde till jobb, rimliga marginaleffekter mm. Systemet är praktiskt genomförbart, ger ingen byråkrati, inget krångel, incitamenten stärks, alla vet vad som gäller, företagandet kommer att blomstra, alles in ordnung.




En liberal kritik av basinkomst går ut på att marginaleffekterna höjs för löntagare. Det är sant, men å andra sidan sänks de för alla som helt eller delvis går på bidrag. Detta gör att det blir mer lönsamt att gå från bidrag till jobb. Högerdebattörer antyder också ofta att de känner många som gärna skulle ligga på soffan och äta chips hela dagarna med ett sådant system, för det gör de minsann redan nu. En socialdemokratisk kritik går ut på att socialförsäkringarna, åtminstone ofta, tycks ge högre bidragsnivåer än basinkomst. Om basinkomsten sätts högt så finns inte mycket utrymme för socialförsäkringar, men vid lägre nivåer så kan inte försörjningsstödet avvecklas och därmed känns idén poänglös. De gröna skulle säga att fattiga inte alls lata, det är dagens system som stänger dem ute från arbetsmarknaden. De gröna bör emellertid också - i enlighet med visionen om anti-byråkrati - förespråka så få komplementsystem som möjligt. Och det är här medborgarkontot kommer in.

Det medborgarkonto som jag skulle vilja se som komplement till basinkomsten finansieras huvudsakligen genom obligatoriskt sparande som dras från lönen av arbetsgivaren. Man sparar med andra ord till sig själv. Men samtidigt som pengar dras till det privata kontot så dras även pengar från "statens konto" till samma privata konto. Man kan med andra ord säga att de som arbetar får en lite högre basinkomst. I snitt räknar jag med att alla som arbetar (minst halvtid) får 500 kr extra per arbetsmånad. Dessa extrapengar får alla som jobbar, men pengarna kan enbart användas då människor inte jobbar. Dvs då de är sjuka, hemma med barn, tar sabbatsledigt, då de är pensionärer o.s.v. Ett sådant system gör att de flesta får minst 10-12000 netto då de är sjuka, arbetslösa, hemma med barn, tar sabbat, är pensionärer osv. Poängen är valfriheten. De som vill jobba hårt ända till pensionen kommer förmodligen att kunna kassera in 20-25000 per månad i pension. Andra kan välja att jobba lugnare och/eller varva med sabbatsperioder, varvid pensionen blir betydligt lägre. Man kan med andra ord välja mellan att ha extra fritidspengar i arbetsför ålder och/eller då man är sjuk eller gammal. Men om man jobbar varje dag tills man dör, då får man ingen glädje av medborgarkontot. Inte heller barnen bör få stor glädje av det, eftersom det med rätta bör beskattas tämligen hårt.

En grön välfärdsstat med basinkomst som kärna innebär givetvis en mycket stor förändring. Men dagens system har överlevt bäst före datum för länge sen. Det är alldeles för oflexibelt, gör bidragsfusk attraktivt, ger ett utestängande samhälle och dras med allehanda andra nackdelar. Dock har basinkomstens förespråkare underskattat vikten av att också intressera sig för hur det kompletterande systemet skall se ut. De har felaktigt antagit att dagens socialförsäkringsdjungel oproblematiskt antingen kan avskaffas helt eller bevaras helt. Inget av dessa alternativ är trovärdigt. Det behövs ett komplementsystem, därom torde alla vara överens, och varför inte låta detta vara enkelt, genomskinligt och tämligen liberalt?

Kostnadsberäkning om vi räknar på att 2.5 miljoner barn upp till 18 får 2500 kr per person och månad, 300 000 studenter (inledningsvis) får 4500 kr per person och månad och att alla övriga vuxna (ca 6.5 miljoner) får 6500 kr/mån. Plus att de runt fem miljoner som jobbar 50-100 procent dessutom i snitt får 500 kr/mån utbetalda till sina medborgarkonton. Per månad blir det då följande: Statlig utgift för barnens basinkomst: 2.5 miljoner x 2500 = 6.25 miljarder. Statlig utgift för studenters basinkomst: 300 000 x 4500 = 1.35 miljarder. Statlig utgift för vuxnas basinkomst: 6.5 miljoner x 6500 = 42.25 miljarder. Statlig utgift för arbetande vuxna (medborgarkonton): 5 milj x 500 = 2.5 miljarder. Summa: 52.35 miljarder. På ett år blir det 52.35 x 12 = 628.2 miljarder.

Viktigt att observera är dock att detta enbart är statens (offentlighetens) utgifter för trygghetssystemen. Andra stora kostnader, för skola, vård, omsorg, försvar, räntor, kultur med mera tillkommer givetvis. Jag tänker mig dock inte att basinkomsten på något sätt skall finansieras med neddragningar i någon av dessa sektorer (förutom att ränteutgifterna på sikt kan minskas radikalt om vi genomför en penningreform i Ellen Browns eller Richard Werners anda).

Det finns ett flera sätt att finansiera basinkomst men på kort sikt är inkomstskatten troligen mest realistiskt. Med en 60 procentig inkomstskatt blir systemet rejält överfinansierat, men den nivån kan ändå användas för att illustrera effekterna för olika löntagare. Den som har en bruttolön på 10000 kr idag får ut ca 7000 kr efter skatt. Med en basinkomst på 6500 kr och 60 procents skatt får han/hon få ut 10 500 kr. Den som har en bruttolön på 20 000 kr får idag ut ca 14 000 kr efter skatt. I det nya systemet blir nettoinkomsten 14 500 kr. Motsvarande siffror för bruttolöner på 30 000 respektive 40 000 kr är 18 500 kr respektive 22 500 kr. Om skatten sätts till 65 procent istället så blir det en jämnare inkomstfördelning (det vill säga de fattigaste får lite mer), men till priset av lite färre arbetade timmar och därmed lite lägre tillväxt. Om skatten istället sätts till 55 procent så blir det mer liberalt (lite mer ojämlikhet, arbete och tillväxt). Ytterligare en viktig jämförelse är att idag finns det ett antal procent av befolkningen som har noll kronor i sammanlagd inkomst från arbete och bidrag, men i det här systemet får alla minst 6500 kr. Alla slipper också försörjningsstödets och "steg 3-jobbens" stigmatisering och det blir omöjligt att bidragsfuska.

Alla övriga gröna fördelar som normalt associeras med basinkomst, såsom frihet att göra vad man önskar, att systemet blir enklare, mindre byråkrati, lättare att starta eget, arbetsdelning, underlättandet för vuxenstudier, bättre ekonomi för lågavlönade, mindre stress, ökad löntagarmakt med mera, får man också med det här systemet. Dock är nivån halvlåg, vilket medför att autonomin gentemot arbetsmarknaden inte blir fullständig. Med andra ord blir det ett måttligt tryck på alla att jobba för pengar, men de som har mycket starka preferenser för att jobba gratis istället för att jobba för pengar, får också möjligheter till det. Genom konstruktionen med medborgarkontot förstärks incitamenten för arbete på grund av att de som arbetar får en extra gåva från staten på 500 kr. Men incitamenten för att ta ut pappamånader eller rent av någon sabbat mitt i livet stärks också. Dessa effekter gör att arbetsdelningen gynnas, vilket ligger i linje med rödgrön politik, medför ett bättre socialt klimat och färre som är helt utestängda från arbetsgemenskapen. I förlängningen lär systemskiftet också ge mindre brottslighet och mindre prostitution, men mer pluralism såväl inom arbetsliv som ideell sektor och familjeliv. Dock är medborgarkontot till sin grundidé en ytterst borgerlig, för att inte säga nyliberal, uppfinning. Att kombinera en halvlåg basinkomst med ett system med medborgarkonton är därför något som borgarna åtminstone borde kunna överväga. De brukar i vart fall gilla raka rör och att gränsen mellan bidrag och det som finansieras med egna inbetalningar synliggörs.

När basinkomst och medborgarkonto väl är infört, eller snarare parallellt med dessa systems införande (som jag gissar tar en mandatperiod), måste penningsystemet och EU diskuteras. Det finns en rad (gröna) skäl för att gå ur EU, vilket miljöpartisten Max Andersson är bra på att framlägga. Ett av dem är förstås att det kostar mycket pengar att vara med där, för närvarande omkring 30 miljarder per år. Ett annat är det demokratiska underskottet i EU. Ett tredje är miljöskälet. Ur mitt perspektiv är huvudskälet för att gå ur dock ett annat, nämligen att EU praktiskt taget förbjuder oss att genomföra en välbehövlig penningreform. Kort sagt så har vi ett ruttet ekonomiskt system som bygger på att de kommersiella bankerna skapar alla pengar istället för att staten själv (via riksbanken) skapar pengarna skuld- och räntefritt. När det privatiserade banksystemet hotas av konkurs för att de spekulerat, deriverat och skuldsatt allmänheten för mycket - ja då går staten in med lånade pengar och räddar dem ännu en gång. Kort sagt: Vi behöver en genomgripande diskussion om vårt penningsystem och vi behöver en penningreform. Det finns olika beräkningar på hur mycket staten skulle tjäna på en sådan, men att döma av den samlade expertisen på penningreform så rör det sig om mycket stora belopp. I Sveriges fall troligtvis hundratals miljarder kronor. Det ger utrymme för omfattande gröna reformer, skatttesänkningar, mer till offentlig sektor samt solidaritet med fattiga runt om i världen.

När vi infört den överfinansierade basinkomsten (där överfinansieringen medgör stora satsningar på tåg, vind, sol, gröna bränslen, energibesparing osv), medborgarkonto, gått ur EU, börjat cykla istället för ta bilen, bytt penningsystem, börjat odla mer på gården pga oljan tagit slut o.s.v. Ja, när vi gjort allt detta, då har vi gjort första nödvändiga etappen i den liberalgröna omställningen. Jag har också idéer om hur nästa etapp skulle kunna se ut, exempelvis med regionala parlament och centralbanker, lokala valutor, avskrivning av Tredje Världens skulder, legalisering av cannabis, införandet av fri invandring, avveckling av skolplikten, avveckling av CSN med mera. Men det kan vi ta en annan gång. Huvudsaken att vi börjar med den första etappen. Av stor vikt är också att räntesystemet, under de här två etapperna, gradvis förändras eller avskaffas. Jag tänker mig, precis som författaren Ellen Brown, som nyligen var på Sverigebesök, inte att räntan avskaffas helt. Men däremot tänker vi oss båda en Folkets Bank och att räntan går till grön omställning. Ellen Brown och ett koppel av andra penningreformister har också visat att staten kan och bör ge ut egna pengar istället för att skuldsätta sig med statsobligationer. Det är det som är en grön penningreform.

http://www.newsmill.se/artikel/2010/06/09/6500-kr-utan-villkor-medborgarkonto-och-nytt-penningsystem-det-vore-verkligt-gron
Loggat
Sidor: [1]
  Skriv ut  
 
Gå till:  

Drivs med MySQL Drivs med PHP Powered by SMF 1.1.13 | SMF © 2006-2007, Simple Machines LLC
Svensk översättning: Daniel Hofverberg/Dubbningshemsidan
Giltig XHTML 1.0! Giltig CSS!