Sunda Pengar;
Hej S, och tack för responsen. Beskrivningar av krisen blir lätt en enda röra av bokstavskombinationer på utrikiska, håller med om det. Vad tycker du om denna förenklande film - visar den inte något så när korrekt vad som hände?
http://www.youtube.com/watch?v=Q0zEXdDO5JU&feature=channelJag tolkar kort din intressanta och initierade beskrivning som att det helt enkelt finns en hel drös av bedrägerier i soppan. Plus att amorteringen är omöjlig att spåra.
Och visst har du flera poänger där, men det måste samtidigt påpekas att det ju ändå inte skulle gå att ställa bankerna inför domstol. Det kan däremot vara ett bra uppslag för journalister (eller filmmakare) att jämföra villkoren för lånets uppkomst med värdepapperiseringen. Man kan fokusera enbart på det enkla och primära, och konstatera att vid värdepapperisering av bankkrediter kvittas inte inlåning mot utlåning som sig bör vid amortering av banklån. Penningmängden minskar inte.
Solklart bedrägeri enligt mig.
1. MFI sektorn (centralbankslikviditet) cirkulerar ALDRIG hos allmänheten.
2. Bankkrediter och Sedlar (monetarisering av samma sak) cirkulerar hos allmänheten.
Centralbankslikviditet i form av RIX-medel cirkulerar aldrig hos allmänheten, men frågan är om MFI-sektorn verkligen bara omfattar centralbankslikviditet? Som jag förstått ingår både centralbanker och vanliga banker i begreppet, åtminstone i den europeiska definitionen:
"Monetary financial institutions" (MFIs) are central banks, resident credit institutions as defined in Community law, and other resident financial institutions whose business is to receive deposits and/or close substitutes for deposits from entities other than MFIs and, for their own account (at least in economic terms), to grant credits and/or make investments in securities. Money market funds are also classified as MFIs."
http://www.ecb.int/stats/money/mfi/general/html/index.en.htmlHur som helst. För att förstå det eventuella bedrägeriet i den klassiska bankverksamheten (i motsats till bedrägeriet vid värdepapperisering) måste man skilja på likvida kassamedel skapade av centralbanken, och bankrörelsens egen kassa för kreditpengar.
Det jag syftade på (med MFI-sektorn) är att bankens egna kreditpengar inte ingår i penningmängden M1. Så strängt taget skulle alltså M1 kunna minska vid amortering
samtidigt som banken räknar in amorteringarna i sin resultaträkning. Bankpersonalen behöver inte nödvändigtvis uppfatta detta som bedrägeri.
Masih Yazdi på FI påstod att inbetalda räntor går in i resultaträkningen, inte i balansräkningen. "Balansräkningen är bara en ögonblicksbild". Jag förstod inte vad han menade då, men nu börjar det kännas lite som en självklarhet. Både amorteringar och räntor kan förvisso gå in i resultaträkningen där de registreras i rörelsens kassa för kreditpengar. Härifrån går också alla utgifter och placering av bankens vinster.
Lite tillspetsat påstående: Banken använder balansräkningen till att trolla fram stålar som lån till andra. Vid återbetalning använder den resultaträkningen till att lägga beslag på stålarna själv.